everyone i know goes away in the end.
kanske därför jag bara vill fly nu, innan nästa underbara försvinner från mig.
det värsta är att jag märker hur många av de underbara glider ifrån mig.
men jag kan inte göra något åt det.
jag kan bara sitta här och se på.
för hur mycket jag försöker lyckas jag aldrig försöka tillräckligt.
jag är aldrig tillräcklig.
men jag försöker i alla fall.
jag drömde att alla fortfarande var kvar i natt.
det var fint.
men nu är jag vaken och livrädd igen.
lämna mig inte?
jag måste ta medicinen, röka och lyssna på kaos-hög musik nu.
och försöka få någon att komma och krama mig för jag blir deprimerad av att vara ensam.
vilket kanske märks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar